den tunna isen – Lena Einhorn
Lena Einhorn var på mässan i år och jag lyckades missa hennes framträdanden var enda gång. Det är är en författare som jag beundrar och som jag följt genom böckerna Ninas resa, Siri, Blekingegatan 32 och Geniet från Breslau som alla är skildringar av människor där historiska händelser paras med fiktion. Faktion kallade jag det i någon av mina texter och det är Lena Einhorn fantastisk på att skapa.
Så var det dags att läsa den nyutkomna Den tunna isen som handlar om en huvudperson mycket nära henne själv. Det står roman på omslaget och det är en fiktionaliserad berättelse om Lena som växer upp i ett burget, judiskt Stockholm med sin bror och sina två hårt arbetande och älskade föräldrar. Jerzy och Nina är överlevare från förintelsen och de har flyttat till Sverige för att försöka bygga ett nytt liv, de är båda läkare och barnen tas i vardagen om hand om barnflickor.
Nu är Lena runt de sextio och mår inte bra. Hon drabbas återkommande av depressioner och panikångest och att bege sig ut på den tunna isen handlar om att våga släppa taget och leva i nuet, våga släppa sargen och tro på att kärlek och lycka finns. Oavsett bagage så måste man våga tro på att det finns någon som älskar och våga älska tillbaka, man kan vara den som äskar mest eller älskar minst. Den maktbalansen måste bara utplånas om det ska kunna blir innerligt och äkta.
Lena berättar om sitt liv på ett både naket och utlämnande vis, hon skildrar minnen från sin barndom, relationen till sina föräldrar och sin resa mot att komma ut som lesbisk. Hon utbildar sig till läkare och forskar, hon byter bana och börjar med dokumentärfilm och hon har flera längre förhållanden med kvinnor. Det som skildras mest ingående är det med Nicki. Nicki som nästan är den som hon väljer att bilda familj med, som är hennes stora kärlek och hennes stora sorg. Analysen och ältandet går som ett svart stråk genom hela boken, inget är enkelt, inget är lätt. Jag erkänner direkt att det blir för mycket för mig att läsa om det där förhållandet som analyseras och dissekeras in i minsta partikel. Navelskåderi eller allmängiltigt och intressant? Det är frågan. Jag är inte riktigt säker på vad jag tycker. Någons annan som läst?
Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.
Vi ska läsa denna i min bokklubb, men jag har inte hunnit köpa den än. Jag lyssnade på Einhorns "Madeleine F" för några år sedan, den var elegant komponerad. "Den tunna isen" kanske gör sig som bokklubbsbok då, ibland blir det mer spännande diskussioner när läsaren är ambivalent till verket.
Ja, det är säkert en fantastisk bokcirkelbok. Där finns mycket att prata om.