Rubriken på Tessa Hadleys prat med Maria Såthe är Romankonstens okrönta drottning. De två böcker jag läst hittills passar fint in på den, Hadley skriver om vanliga människor på ett sätt som egentligen ganska händelselöst men på ett vis som gör att man lär känna dem på ett vis. I just Late in the Day så börjar det förvisso med att den trevligaste av de fyra huvudpersonerna dör.  Hadley ber om ursäkt för det. 

Hon vill inte förklara vad i det förflutna som påverkat nutiden men hennes sätt att hoppa i tiden skall belysa hur karaktärerna utvecklas. Christine var den av de fyra som var enklast

Text om samtalet mellan Nicole Krauss och Ingrid Elam finns på Kulturkollo. Välkommen dit! 

Linda inleder med att läsa ur sin bok som är en skildring av en författares erfarenheter på den slutna psykiatriska avdelning som hon kallar fabriken. Tiden är ur led, skrivandet var på sätt och vis ett försök att vända tiden rätt. Boken började med meningen: det är som att dricka mörker. Rädslan för skrivandet gör att Linda tassar runt skrivandet för att inte hejda flödet. Rädslan för att inte kunna skriva är stor, varje gång som skrivandet skall sätta fart så måste hon upptäcka det igen. Då är det en fröjd. 

Linda menar att boken är sann, den är sann mot berättelsen och huruvida det hänt är inte