den stora skrivboken – Agota Kristof

Helgens lyssning har varit den första boken i Agata Kristofs svarta trilogi: Den stora skrivboken.  Förträffligt läst av Jonas Karlsson och förfärande grym berättelse. Jag läste i någon recension eller någonstans att det här är en bild av krigets outhärdligt hemska verklighet och det är emellanåt så grymt otäckt att jag måste pausa. De två tvillingpojkarna blir lämnade av sin mamma, i staden där de bor finns inte mat att hitta och hos mormodern på landet kan de få äta sig mätta.

Berättelsen utspelar sig i ett land som inte namnges och det pågår ett krig som har många likheter med det som vi tänker på som det andra världskriget. Byn som de hamnar i ligger på gränsen mellan de två fronterna och mormodern är ärligt talat inte klok. Barnen lämnas att klara sig själva i smuts och misär, med egen uppfinningsrikedom och hjälp av några av de andra byborna kan de överhuvudtaget överleva. Samtidigt blir de utnyttjade å det grövsta i den beroendeställning som de befinner sig i.

Världen och civilisationen faller sönder omkring dem och den som borde vara deras värn är en tokig gumma som är helt inkapabel att ta hand om dem. De båda pojkarna registrerar sina erfarenheter i en skrivbok som de gömmer på vinden och det är då den som vi läsare får ta del av.

Jag förstår att det är viktigt att läsa också Beviset och Den tredje lögnen för att få med sig hela läsupplevelsen men ärligt talat så måste jag pausa. De får vänta. Omskakad och ganska sorgsen lägger undan den här boken. Vad är det vi människor sysslar med egentligen? Finns det hopp? I Lundströms bokcirklade Majgull Axelsson och Jonas Karlsson de här böckerna i våras och det är ett avsnitt att njuta. Lyssna!