jag ser dig – Mari Jungstedt

Jag gillar att läsa om kommissarie Anders Knutas och hans team av poliser i Visby. Miljöerna som ramar in brotten är alltid spännande och relationerna mellan kollegan Karin och Knutas är småputtrigt vanliga och vardagliga.  Journalisten och fotografen (som jag just nu glömt namnen på) finns också med i serien och de är ena hejare på att snoka upp ledtrådar. Den här gången är det en grupp juridikstudenter som utsätts för ett otäckt brott, de ska åka till Lilla Karlsö för att ladda upp inför höstterminen. De är fyra vänner som åker och tre av dem hittas döda på den enliga ön. Flickan Frida, som är ensam överlevande blir den av ungdomarna som vi får lära känna lite bättre.

Det är riktigt spännande emellanåt i Jag ser dig (del 15 i serien) och jag lyssnar klart trots den erbarmliga inläsningen. Kanske är det den eller något annat för jag upplever ett litet motstånd, störningsmoment. Det kan vara så att det är språket, eller att alla karaktärer ska beskrivas med utseende, eller att en av de unga studenternas kläder beskrivs som grälla. Jungstedt ger sig också på att skriva om Fridas bakgrund och jag får ingen trovärdig känsla. Det är nog så att Mari Jungstedt är bra mycket bättre på att skriva om människor mitt i livet och mitt i medelklassen än unga studenter och sjukpensionerade. Måhända är jag onödigt kritisk, måhända var jag lite smågrinig just den där date. Måhända blev jag mycket irriterad på inläsningen.

Hur som, jag kommer lyssna på nästa del i serien också, jag måste ju få veta hur det går för Knutas och Karin!