halvmördaren – Håkan Nesser

Det har regnat på tvären i 36 timmar och humöret hamnar på botten. Röjning av garderober, städning av bokhyllor och köksskåp behöver en påse polly och en dos Håkan Nesser. Dessvärre är det inte Nesser själv som läser Halvmördaren – Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv, Reine Brynolfsson är en bra inläsare men inget slår Nesser själv. Alldeles nyutkommen är den här romanen och som alltid så är man tveksam huruvida man ska kategorisera den som kriminalroman eller ej. Det förekommer ett mord och visst är det en viktig komponent men det som gör att man läser vidare är att man får lära känna Adalbert Hanzon.

Han är en 74-årig pensionär som bestämt sig för att skriva ned sin sanning. Huruvida det han minns är sant är oklart, hans minne sviktar emellanåt och i samma veva som han börjar skriva i sina anteckningsböcker så skymtar han en kvinna som han kände för mer än 40 år sedan. Att minnas det som varit, och att försöka finna henne, kvinnan i hans liv, upptar hela Adalberts liv. Nesser är fenomenal på att skriva om gubbar, man hör Adalberts resonerande och det är långsamt och omständligt och vilsamt. Språket som Adalbert använder i sin krönika är osvikligt nesserskt och visst klämmer han dit ett par luguber och några till yttermera visso. Det är inte särdeles spännande och det är egentligen inte så händelserikt heller men det är vilsamt.

Perfekt en regnig söndag!