I del elva av serien om arkeologen Ruth Galloway så återvänder vi till den strandäng där den allra första boken utspelar sig. I marsklandet i Norfolk hittas ytterligare ett lik och den som gräver ut lämningarna är sonen till Erik, den norske arkeologen som var del av mysteriet i första delen. Ledtrådarna tar polisgruppen till ett ouppklarat brott och när en liten baby försvinner så får poliserna fullt upp. Nelson väntar på att hans lille sladdis ska födas och Ruth funderar på om hon ska fylla femtio som singel. Berättelsen har gjort en full cirkel alltså och det som skiljer är det att både Ruth och Nelson är väsentligt äldre nu och måhända klokare. Eller inte.
Att läsa Elly Griffiths är inget man gör för spänningens skull, kriminalfallen är ganska tama, utan för att det känns som att hänga en stund med kompisar. Man känner huvudpersonerna och precis som med kompisar så gillar man visst och har överseende med andra olater. Jag är riktigt glad över att Ruth t ex har slutat att kommentera sin vikt hela tiden och jag blir genuint glad över att Nelson får mod att leva lite ärligare …
Jag kommer säkert att läsa vidare, om det kommer ytterligare en bok. Annars skulle En cirkel av sten kunna vara en snygg slutpunkt för berättelsen om Ruth Galloway.
Leave a Comment