För all er som känner mig lite mer privat så vet ni att laget i vår familj alltid är blått och vitt. M var hängiven supporter och årskortsinnehavare sen många, många år. Han, och senare dottern, har varit supportar på ett sätt som är svårt att förstå sig på och M bestämde att texten i hans dödsannons skulle vara versen ur Snart skiner Poseidon. Idag utmanade jag mig själv och gick på match, halsduken på i högsommarvärmen och såklart sjöng vi tillsammans med 15 000 andra.