nådastolen – Elizabeth Winthrop

Idag har Carina Bergfeldt sommarpratat och det är ett prat som ingen skall missa, särskilt alla vi som hela uppväxten blivit tillsagda att vi inte ska tro att vi är något. En av hennes mest kända reportageböcker är Sju dagar kvar att leva som handlar om en man som dömts till döden och har just sju dagar kvar att leva. Hennes reportageböcker finns nu att lyssna på på Storytel och det tycker jag alla ska göra som är intresserade av vårt samhälle. När jag hörde sommarpratet så kom jag att tänka på att jag inte skrivit om Elizabeth Winthrops mycket välskrivna och gripande Nådastolen.

1943 i Louisiana sitter den unge svarte Willie i sin cell i väntan på avrättning. Han är dömd för att ha våldtagit en ung vit kvinna. På väg mot den lilla orten kör en lastbil lastad med Nådastolen – den elektriska stolen som skall användas vid midnatt samma natt. I de korta kapitlen får vi möta Willie, hans far som febrilt försöker frakta en gravsten i tid till sonens avrättning, åklagaren som funderar på om han kunde dömt annorlunda, frun som lagar till den sista måltiden, chauffören och hans medhjälpare som kör stolen, det mörkhyade paret som driver en bensinstation och samtidigt väntar på besked om huruvida sonen som är inkallad i kriget lever, åklagarens son som mest av allt vill åka för att titta på, reportrarna som är på väg för att skriva om avrättningen och alla de här rösterna gör romanen till något alldeles extra.

När man läser så är det omöjligt att inte tänka på Harper Lees To Kill a Mockingbird och visst samtalar de båda böckerna med varandra. Det som är extra intressant med Nådastolen är att så många människor ur olika samhällsklasser får komma till tals och man får följa deras resonemang. Det går ju inte att värja sig från pappans slit med att få sin mula att gå så att han ska hinna eller följa med när den sista måltiden tillagas och äts. Igen och igen återkommer frasen – men han är bara en pojke. En pojke som var förälskad  en vit flicka och när paret blir påkommet så finns det bara ett sätt att rädda hedern. Döden.

Tidsepoken som skildras i boken är också nogsamt vald, de unga svarta männen kallas in som soldater för att förvara landet men de har ännu inte rätt att sitta var de vill i en buss. Inte heller kan barnen gå i vilken skola de vill och rassegregationen är norm, åtminstone i de forna sydstaterna. Jag påminns om romanen av Hillary Jordan och Netflixfilmen Mudbound som skildrar just livet i södern åren efter krigets slut. Det är en brytningstid och i den precis som i romanen Nådastolen så finns hoppet i de enskilda människorna som står emot, som väljer att utmana och som modigt vågar ifrågasätta.

Rundan är all – mina tankar är tillbaka i Bergfeldts sommar. Att dagligen rapportera från ett land där presidenten utan att blinka blåljuger och där retoriken handlar om att skapa polariseringar mellan vi och dom måste var helt omöjligt. Bergfeldt gör det så bra. Tack för det!

Några andra läsvärda böcker som också handlar om avrättningar och dödstraff är:

Smokey Nelsons sista dagar av Catherine Mavrikakis
Moonrise av Sarah Crossan
En mörderska bland oss av Hannah Kent