osebol – Marit Kapla

När två av mina läsgurus tipsar om en bok på samma dag då läser jag. Hur en berättelse om en by i avfolkningsbygd som är så osentimentalt berättad kan göra så att jag sitter och storgråter är svårt att förklara ens för mig som var med om det. Klart troligt så är det det koncentrationen av erfarenheter som väller emot mig, symfonin av röster som alla beskriver sådant som ligger nära mig och min egen barndom och ungdom.

Med ett vackert och utmejslat språk har Kapla gestaltat svensk landsbygd och man känner att berättelserna är äkta. Texterna bygger på intervjuer som hon gjort med de 40 vuxna som fortfarande bodde kvar i hennes uppväxtby för något år sedan. Allt mellan förlusten av byns livsnerv, bron, till vargens vara eller inte vara, ensamhet och kraften som finns att hämta i naturen avhandlas. Bristen på arbete, skola och annan service som försvunnit och hur befolkningen blir allt äldre blir som ett sluttande plan och skillnaden mellan vi och de, stad och landsbygd blir så uppenbar. Minnen av en svunnen tid, tankar om framtiden och samtid blandas och huvudpersonen i den här boken är platsen, byn.  Jag är uppvuxen på landsbygden och åker numer bara till den lilla byn för att gå till kyrkogården. Jag var på liljekonvaljstället i början av juni och plockade en bukett, precis som de flesta år och på något vis så är vilan i de platser man känner väl något särskilt. Trots att jag aldrig skulle vilja bo på landsbygden så känner jag precis igen Kaplas slutord ”Bara här ligger horisonten på rätt ställe.”.

Tack Fiktiviteter och Tack Bia! Vilken läsning Marit Kaplas Osebol var, trots att jag inte är värmlänning. (Jag undrar föresten om Lyran läst, det här är en bok för dig!)  Marit Kapla läser den själv i ljudboksversionen och hon gör det fantastiskt. Det här är en bok att äga.