Bilden till Den skrattande hazaren av Kjell Eriksson är liten och det kommer den här sommaren signalera att här kommer en kort-kort text som är mer av en minnesanteckning för egen del. Boken dök upp i mitt flöde på Storytel och jag behövde en deckare att ha i lurarna när jag skrapade och målade hus. Den handlar om att i en liten by i Uppland bränns den gamla skolan ner. Skolan har de senaste åren använts som flyktingförläggning och genast börjar spekulationerna i byn. Är det ett hatbrott? Är det människor från bygden som tuttat på? I byn bor Ann Lindell, som lämnat polisen i Uppsala för ett liv på landet, och när man hittar människor inbrända kopplas hennes gamla enhet in. Med sina goda kontakter i byn så blir hon en viktig pusselbit i utredningen. Miljön, den lilla byn som förändrats mycket de senaste åren, är en viktig del va boken och Eriksson skildrar det väl. Misstankar och missnöje gror i takt med att samhällsfunktioner försvinner och högerextrema krafter får fäste samtidigt som motkrafter som solidaritet och hjälpsamhet råder. När byns skola, traditionsbäraren som de flesta som bor i byn har gått i, bränns ned så utmanas byborna. Livet i en by där alla är beroende av alla, och där man ibland bara är tyst eller tittar åt andra hållet för att hålla sämjan känns igen. Det här var en bok i en lång serie men jag tycker att det funkade att lyssna på den ändå. Bra miljöskildring, aktuella samhällsfrågor och en intressant grupp poliser = helt OK svensk deckare.
Leave a Comment