Det var tur för det här är en charmig historia som utmanar feelgood-genren en smula. Tiffy har bivit dumpad av sin pojkvän och behöver någonstans att bo, Leon har en liten lägenhet och är i stort behov av pengar. Eftersom Leon jobbar natt på ett hospice så kommer han på att han kan fixa en inneboende som jobbar dag. Då kan de vistas i lägenheten i skift utan att störa varandra, de kan ju till och med dela säng. De blir helt enkelt sambos utan att ha träffats eller ens känna varandra.
Snart så börjar de kommunicera vi lappar och allt eftersom vi lär känna Tiffy och Leon så inser man att deras liv på olika sätt har sina utmaningar. Tiffys arbete som redaktör för gördetsjälv-böcker och Leons arbete med svårt sjuka människor spelar stor roll i den här historien och den tar några vändningar som inte är helt förutsägbara. Det gillar jag. Jag gillar också att det inte är så enkelt, många blinkningar till klassiska feelgood-scener men med en extra twist. Det är ju inte utan att man kan se den här boken som film, den vore som klippt och skuren för det.
I väntan på det så kan man ju alltid nynna på David Shutricks finurliga låt från 1991.
Nu vill ju jag också läsa den här! Verkar absolut bättre än titeln som hade samma effekt på mig som på dig. Tack för tips! (Shutrick var en grej i min gymnasieklass. Kul att bli påmind om honom.)
Klart läsvärd!