pojken som följer sin skugga – Kadir Meral

I Pojken som följer sin skugga  av Kadir Meral så får vi möta Momo som flyttat från Kurdistan till Orten utanför Göteborg. Han har efter sex år i Sverige just tagit studenten och hans stolta föräldrar hoppas mycket på honom för framtiden. De drömmer om en son med universitetsexamen trots att de själva inte är läs- eller skrivkunniga.  När Momo kommer in på lärarutbildningen så är de inte riktigt nöjda, varför inte läkare eller jurist? Momo själv är mycket nervös inför sin första dag på pedagogen, ska ha kunna studera på den här nivån? Kommer hans språk att räcka till? Redan första dagen träffar han sin kursare Amanda och snart är han häftigt förälskad i en svensk tjej. Han förstår att det inte kommer att bli lätt att berätta det för sina föräldrar. De önskar helst att han skall träffa en kurdisk flicka som kan föra vidare de traditioner och den kultur som de känner stark tillhörighet i.

Jag själv arbetar med barn och ungdomar från Orten och jag upplever att det finns ett sug efter böcker som skildrar livet i förorten lite mer nyanserat. Det kan bli mycket elände, droger och kriminalitet i ungdomsböcker som vill berätta om förorten. Många av de elever jag möter är precis som Momo hårt arbetande, ambitiösa ungdomar som kan känna igen sig i uppväxtskildringar som Pojken som följer sin skugga. Litteraturen skall spegla samhället, jag tänker att det är mycket positivt att det kommer allt fler romaner som skildrar hur det är att leva i förorten, och om hur det är att lämna den. Att ta klassresan via utbildning och hårt arbete mot en medelklass som de kanske sedan inte känner igen sig i kan man läsa om i t ex  Hetekivi Olssons Miira , En dag ska jag bygga ett slott av pengar av Evin Ahmad eller Arkan Asaads Stjärnlösa nätter.

Familjen är viktig för Momo och bandet till sin familj är komplicerat. Livet i den lilla byn på lansbygden skiljer sig så mot det liv som de nu lever på sjätte våningen i ett höghus i Angered. Meral berättar om Momos föräldrars resa till landet Sverige, ett land som de på flera sätt är besvikna på. De har inget arbete, de känner sig inte behövda. De har en frihet, som de inte riktigt kan använda eftersom de inte kan läsa och skriva, jag kom att tänka på den fina Det var vi  som jag läste för några år sedan och som då gav mig nya perspektiv.

Det gjorde också den här romanen, den nyanserar, breddar och fördjupar på ett sätt som jag uppskattar. Hoppas den når till många läsare!