I det här mörkret lyser en eld. Så är halva mars gången och jag önskar så att den skulle varit enklare. Min kropp har bråkat med mig och en inflammation i höften har gjort mig både orörlig och trött. Träning och behandlingar, cortison och en jämrans massa värk behöver jag inte. Förra året var mars en mardröm. En månad som jag minns i detalj och som jag aldrig kommer att glömma. Jag hade så önskat att det skulle kunnat bli en mysig mars i år, men det är som om att den där lagen om alltings jävlighet faktiskt gäller.
Då gäller det att hålla fast vid det som lyser upp. Glädjen över att ha J tillbaka i stan. En sprakande
Senaste kommentarer