Så har jag då läst Nelson Mandelas självbiografi Den långa vägen till frihet. Det kändes mycket angeläget att ta mig an denunder resan och visst ger det en extra dimension till läsningen att vara på plats i Soweto och sitta på en bänk i Pretoria och läsa. Så tacksam jag är att få uppleva det. Mer bilder från Soweto kommer när jag kan koppla upp min systemkamera. Något kort om läsningen då, jag kan rekommendera alla att läsa Mandelas text. Han beskriver på ett vältaligt och ödmjukt sätt sitt liv och allt det han upplevt. Han förskönar inte och han överdriver inte för att ta dramatiska poänger. Det behövs inte, hans öde är tillräckligt unikt och totalt uppslukande. Erkännas ska att jag inte riktigt hängde med i alla namn och turer men det spelar mindre roll. Man förstår att han velat vara noggrann för att verkligen dokumentera händelserna. Många av Mandelas tankar känns så självklara och man hoppas att vanstyret som Sydafrika utsatts för under Zuma nu tar en ände. Texten här skrivs i hotell helt mörklagt på grund av elransonering, det är följden av korruption och vanstyre. Man önskar att Mandelas och alla andras kamp för utbildning, lika rättigheter och demokrati inte varit förgäves. Girighet känns ovärdigt i sammanhanget.
Leave a Comment