Mer än något annat älskade hon ”lekarna med sig själv. Friheten bodde i människotomma rum, i botten av ett skåp, längst in i hönshuset. Det gick en stig ut till den. Och in till den. … Jag var antagligen smärtsamt medveten om min isolering och samtidigt hopplöst förälskad i dess potential.” (s. 162)
Senaste kommentarer