min historia – Michelle Obama

Min historia av Michelle Obama har varit mitt sällskap den senaste veckan och det har till stor del varit intressant lyssning. Så amerikanskt men hon är ju amerikanska så det hör väl liksom till. Första två tredjedelarna lyssnade jag till med intresse men sedan så mattades min lyssning, det blir ju så väldigt många fantastiska framgångar. Det är fantastiskt att Obama vill berätta sin historia på ett så ärligt och på många sätt utlämnande sätt, hur hon växer upp i små sammanhang i Chicago och hur hon aldrig glömmer varifrån hon kommit, och vart hon vill. Det är också fantastiskt att hon använt sin ställning till att sätta fokus på mängder av ”mjuka” frågor och särskilt satt fokus på folkhälsa, flickor och kvinnors möjligheter och god utbildning för alla. Men så är det bilden som hon ger att varken hon eller maken alltid följt, och kommer att följa en etiskt korrekt och medmänsklig kompass, finns det så goda människor? Människor utan några svagheter alls, om man undantar Baracks stökighet och möjligen parets barnlöshet. Jag är skeptisk. Det är som sagt en väldigt amerikansk berättelse om ett liv där ”Yes, we can” inte verkar ha några gränser.

Som den första mörkhyade presidenten/presidenhustrun så har paret tänjt på så många gränser, de har utmanats på ett sätt som är exceptionellt och de har dessutom varit föräldrar till två flickor under tiden i vita huset. Klart man är imponerad. Jag var dock väldigt tveksam till valet av omslagsfoto. Varför vill hon framställa sig som hon gör? Jag var tvungen att googla, och som med allt annat som Michelle Obama gör så finns det förstås en strategi bakom. Hon har mediaexperter och en stab som hjälper henne att navigera i både stort och smått. Kockar, stylister, assistenter och sekreterare hjälper till med det praktiska och det är M O öppen med, hon vet att vi vet och med en bild som den på omslaget så vill hon signalera ungdomlighet, naturlighet och mer en ”girl next door” som man träffar på dansklassen än den harvardutbildade företagsjurist och styrelseproffs som hon faktiskt är. Karaoken är förstås en del av det imagebyggandet, undrar vad hon kommer att jobba med framöver? UNICEF? UNHCR?