F som i sämst – Cilla Jackert
Sista dagen på julledigheten, alltså i söndags, tillbringade jag med att läsa två böcker som jag tänker mig att använda i undervisningen.
F, som i sämst av Cilla Jackert är en sån där 9-12 are som man kan läsa högt och utifrån texten föra hur många textsamtal om som helst. Det handlar om Jonna som går i sexan, hon har F-varning i de flesta ämnen och när hon ska läsa eller räkna så tar det liksom bara stopp. Inga kompisar har hon heller och hon hatar idrott och hon känner sig allmänt misslyckad. Hennes syster Miriam går i nian och hon är snygg, kan sjunga och spela gitarr och har A i de flesta ämnen. Den genetiska poolen var slut när syster nummer ett var gjord … Jonna älskar att kolla you-tube, snatta godis och längta efter moster Debbie. Hon känner sig sämre än sämst och en natt går hon in i sin systers rum, tar hennes dagbok och klipper av hennes fläta. Miriam bestämmer sig för att helt enkelt inte gå utanför sitt rum mer. När Jonna känner sig värdelös så känner sig Miriam så pressad av att prestera att hon snart går sönder.
Idag kommer eleverna tillbaka till skolan för ännu en vårtermin och jag ska fortsätta att arbeta med läsfrämjande aktiviteter och boktipsande i årskurs sex. Jag arbetar dessutom med några grupper som behöver särskilt stöd, men F, som i sämst av Cilla Jackert är en suverän bok att arbeta med på gruppnivå. Jag kommer att föreslå den för årskurs fem också men där har jag ingen undervisning just nu så kanske det blir av. Kanske inte. Jag är säker på att det här är en mycket passande högläsningsbok, korta kapitel och lagom svår text för eleverna på ”min” skola och både humor och allvar. Den är dessutom full av många elevnära situationer kan diskuteras och många människor (stora som små) kan med säkerhet identifiera sig med både Miriam och Jonna.
Helt enkelt en väldigt bra bok som håller att samtala kring!
Vad roligt att du har läst den här boken. Jag har kikat på den och tänkt att jag vill läsa den. Jag tycker att betygshetsen börjar så tidigt numera. I sexan tänkte inte jag på betyg förrän jag fick det i handen, men numera pratas det om betyg redan i trean. Tar boken upp några sätt att komma vidare, förbi F i betyg? Vad som fungerar? Jag var kontaktperson till barn under många år och insåg att för dem fungerade det bra att bara bry sig om, fråga hur läxförhören gått, berömma, engagera sig. Men jag känner ett par barn där de verkar ha fastnat och som har fått en bild av sig själva att de är en F-elev, det finns ingen väg ut ur det. Jag erbjöd mig att vara ett stöd för en av dem genom att läsa läxor mm hemma med henne, men jag vet inte om det var föräldrarna eller skolan som inte nappade. Istället går hon till skolan högst någon gång i veckan och resten av tiden har skolan ordnat så att hon jobbar på en ridskola. Hon är nu fjorton år och det här har pågått under minst två år. Det blev en liten utläggning, men det gör mig så frustrerad när vuxna bara ger upp, då gör ju barnen det också.
Håller med dig om att skolan numer mäter kunskaper allt mer och redan i åk 3 hålls nationella proven som kontrollinstans över om eleven är på rätt väg eller ej. Jag är väldigt dubbel till betyg, det kan vara tydligt för både elever och föräldrar och kunskapskraven är uppnåendekrav samtidigt kan det leda till att barn tappar sugen. Just hur man går vidare från F behandlar boken ganska lite, det handlar om självkänsla för Jonna och att acceptera att man måste jobba på där det går. Att inte ge upp och inte blanda ihop självkänsla med vad man presterar är viktigt.