Grattis till Stina Jackson!

Silvervägen av Stina Jackson är en ovanlig och en ovanligt bra svensk deckardebut. Den har en ganska lång startsträcka och miljöer och karaktärer byggs upp omsorgsfullt och trovärdigt.

Till Glimmersträsk kommer Meja och hennes mamma med varsin kappsäck, de ska flytta in hos en man i byn och Meja undrar hur länge det ska hålla. Hon känner sin labila mamma och vet att det är bäst att försöka hitta en egen vardag i den lilla byn i Västerbottens inland. Sommarlovet är långt och snart träffar hon en kille som lever ett helt annat liv än det hon är van vid.

Längs med silvervägen kör gymnasieläraren Lelle, han letar fortfarande efter spår från sin tonårsdotter Lina. Tre år sedan var det som hon plötsligt försvann från en busshållplats och sedan dess har Lelles äktenskap kraschat, livet går på rutin och hans uppgift är en: att hitta sin dotter.

När det så försvinner ytterligare en ung kvinna i trakten så intensifieras sökandet, hänger de samman?

Silvervägen är en av de deckare som nominerats till Crimetime Specsavers Award och jag tycker absolut att den förtjänar att lyftas fram. Någonstans går mina tankar till Ane Riels Kåda när jag läser och de båda böckerna har flera beröringspunkter. Kanske är det mest framträdande de dysfunktionella relationerna, den psykiska sjukdom som styr människornas liv och skildringen av smutsen och det mörka sidorna hos människor. Vad människor är villiga att göra för att dölja svårigheter och vad som händer när man ger upp och vågar se sanningen. Miljöerna gör sitt till att förstärka det solkiga och skitiga och man får starka sympatier för de barn och ungdomar som liksom bara har hamnat i de här sammanhangen. Jag läste Stina Jacksons debut med en känsla av obehag surrande i kroppen och jag ser verkligen fram emot att läsa mer av henne!