den oändliga familjen – Cilla Naumann
Den oändliga familjen av Cilla Naumann är en bok att läsa och läsa igen. Jag lyssnade på Pernilla Augusts inläsning och jag var tvungen att lyssna på den sista timmen av boken flera gånger. Så gripande och så fruktansvärt bra. Man färdas obönhörligen mot katastrofen och
Det handlar om Anna, hon ska tömma sin mammas lägenhet och hittar bland ett helt livs papper ett kvitto. Kvittot tar henne tillbaka till sextiotalet då hon själv var flicka på Östermalm. Tvärs över gatan flyttade då en amerikansk familj in i studenthöghuset och Anna har hela sitt liv påverkats av händelserna i familjen. Anna är en av berättarna, en annan är Isabel som är dotter i den amerikanska familjen. Vi får också höra Isabels mammas röst och de tre berättelserna ger oss som läser en bild av en familj som faller sönder, en vistelse i det kalla, mörka landet som slutar i katastrof. Pappan, som är forskare, har gjort en lång resa från byn i de sydamerikanska bergen via utbildning på Harvard och så gifter han sig och bildar familj med en amerikansk kvinna. Behovet av att börja om, komma iväg, tar dem till KTH och den trånga, dragiga studentlägenheten på nittonde våningen med en balkong som man kan skåda stjärnor från. Det är mitt i vintern när de kommer till Sverige och man får allteftersom man läser fler ledtrådar till vad som hände den gången. Trots att man tidigt vet vad som komma skall så är är det en nerv som går genom hela romanen.
Alltför mycket vill jag inte skriva om handlingen eftersom det vore synd att spoila för alla som ska läsa, för läsa skall ni. Med ett precist och osentimentalt språk så skildrar Naumann både en tid och en familj, så isolerad och så vilse. Jag ska förstås lyssna på Naumann på mässan, ser fram mycket mot att höra henne berätta om skrivandet av den här texten.
 |
| Cilla Naumann kommer till mässan! |
Men HUR har jag lyckats missa den här. Vill verkligen läsa!
Å, den här vill jag läsa! Har bara läst en novell av henne tidigare men den var otroligt bra. Skyndar mig att lägga den här i önskelistan!
Ja, en bok man faktiskt skulle kunna återvända till! Just Anna lämnade mig oberörd, men resten är verkligen mycket mycket läsvärt!
cilla naumann är fenomenal!
Tycker att Cilla Naumann fångar precis, en stjärnas uppgång och fall. Att inte kunna erkänna ens för sig själv, att man gjort ett misstag. Bättre fly än illa fäkta???
Annas roll är viktig, hon förmedlar barnets hemliga dragning till allt det där hemska, som utspelas i slutet av 50-talet/början av 60-talet.
Tänker också på hur man blev mottagen, som en ung forskarfamilj. Barnen, som inte verkade få någon hjälp med språket.
En läsvärd bok!