innanför murarna av Maria Ernestam



I morgonkväll är det tänkt att jag ska lyssna till Håkan Nesser och Maria Ernestam i Lerum och det är då klart att jag måste hinna lyssna på deras senaste romaner innan. De vänsterhäntas förening har jag skrivit om redan och nu är det dags att skriva några rader om Innanför murarna av Ernestam.

Sofi åker till ett kloster i Normandie för att skriva en artikel om Marguerite Duras och hemma i Sverige har hon lämnat ett liv i fritt fall, ett äktenskap i upplösning. Hon behöver så väl det lugn som klostret med sitt berömda bibliotek ska erbjuda och när hon anländer dit får hon en cell anvisad. Snart upplever hon att klostrets våldsamma historia smyger sig in i hennes vistelse och hon blir allt mer orolig. Hon har svårt att arbeta och mötet med en fotograf gör att hon får några korta stunder med vilsamt sällskap, trots det mår hon allt sämre och snart undrar hon om hon är på väg att bli galen. Den stängda miljön på klostret gör att känslor och tankar väcks, den avskilda platsen borde erbjuda vila men istället känner hon att hon måste dokumentera, hon måste skriva sig ur det kaos som hon befinner sig i.

Ernestams roman är en intrikat väv av händelser som jag inte vill avslöja allt för mycket av men som alltid är det en huvudperson av kött och blod som jag får möta. Sofi är i sina reaktioner mycket mänsklig och skildras med en psykologisk skärpa som är både skrämmande och oroande. Miljön bidrar till den klaustrofobiska känslan och kanske hade jag tyckt ännu mer om boken om den nyttjat miljöerna mer. Nu var det en OK lyssning, Ernestam läser själv, inte mer. Läsvärd och intressant men inte wow. Typ så.