pappaklausulen – Khemiri om papparollen

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri bär, trots att huvudpersonerna är anonymiserade, med sig en känsla av att vara en starkt personlig text. Vi möter pappan som har en son som han en gång övergivit, sonen som är en pappa och som är orolig och kontrollerande och drömmer om ett annat liv. Varför revisor? Varför inte stand up? Han använder sina nojor för att skjuta upp handlingar och för att bringa ordning åtminstone på något i kaoset som det innebär att leva med småbarn. Just den skildringen, livet med två småbarn är så fantastisk roligt skrivet att man bara smälter, inget förskönande här inte. Snor och bajs och tappade vantar. Alltsamman utspelar sig under några dagar i Stockholm, det är vinter och sonen tycker att pappan skall sköta om sig bättre så att sonen ska slippa oroa sig för pappans hälsa. Pappan tycker att sonen skall sköta sitt eget liv men tar också för givet att han skall serva pappan nu när han är på besök.

Egentligen händer inte särdeles mycket i den här romanen, pappan anländer till landet för sitt vanliga besök hos sonen som är en pappa. Att han sedan skall besöka läkaren, hämta ut sina frikortsmediciner och sköta sin bankärenden verkar vara mycket viktigare än att träffa sin son, sin dotter och de tre barnbarnen. Frågan är om han ens hade återvänt till Sverige var sjätte månad om det inte handlade om att slippa betala skatten i det nya hemlandet. Man kan undra? Så småningom skymtar andra sidor fram hos pappan, minnesbilder från sonens barndom pockar på och de små ögonblicken med barnbarnen är mycket fina. Relationer är inte enkla, särskilt inte när de innefattar svek.

Vilket kontrakt ingår man egentligen när man blir pappa? Sonen, som är en pappa, har lovat sig själv att aldrig överge sina barn men finns där ett särskilt undantag, om man är totalt slut av sömnbrist och less på att vara pappaledig och dessutom blir förföljd av gangstrar när man storhandlar. Kan man då svika sina barn? Kan man, som hans pappa en gång, välja att träffa sina barn när det passar en själv? Som JHK bekräftar i Lundströms bokradio, det kostar på så förfärligt mycket för pappan att säga till sin son, som är en pappa, att han faktiskt älskar honom. De är ju familj, de är ju för evigt sammanbundna. Trots svek, trots dålig kontakt och trots allt. 

Jag lyssnade på den här boken i inläsning av Hamadi Khemiri och han läser med en sådan intensitet och nerv att man nästan blir lite utmattad. Troligen bidrar Hamadis röst och frasering till att texten kommer nära det personliga och jag är helt förtrollad av berättelsen om en son, som är en pappa.  Läs, eller lyssna och lyssna sedan på JHK på mässan. Han har, som den omslagspojke han är, ett gäng programpunkter.