Finns det smarta chicklit/feelgoodromaner som inte automatiskt låter sina karaktärer bli inklämda i unkna könsroller och fantastiska miljöer likt i sagans värld? Där de två huvudpersonerna kanske inte ens får varandra på slutet? Är det möjligt eller är genren så förutbestämd att inget utrymme finns för komplexa relationer och fler jobbiga känslor än ensamhet, svartsjuka och oro för att välja fel bland alla män som står på kö?

Ja absolut! Den svenska feelgoodgenren flyttar sig allt mer från standardmall 1A och jag har blivit underhållen av flera riktiga pärlor under sommaren. Senast lyssnade