makten – Naomi Alderman

The Power av Naomi Alderman har legat i min läshög ända sedan den vann Women’s Prize for Fiction 2017. Men så var det något med omslaget, det signalerar robotar och science-fiction och dystopi så att det bara skriker om det och det är inte min genre. Boken blev kvar i högen … Så kom då romanen översatt till svenska till min brevlåda och vilken tur att jag gav den en chans till! Makten är en både spännande och skrämmande roman som får den som läser att tänka till många varv.

I Naomi Aldermans framtida värld får vi läsa ett manuskript som en författare skickar till Naomi Alderman för att hon ska ge synpunkter. Det är en text som beskriver det historiska förloppet när revolutionen som ledde fram till den rådande världsordningen, där kvinnorna härskar över männen, genomfördes på jorden. Det börjar med att några unga flickor inser att de genom genom att skicka elektriska impulser från händerna kan skada och döda andra människor. Sociala medier sprider fenomenet snabbt runt jorden, fler flickor och kvinnor upptäcker sin förmåga och snart leder den förändrade maktbalansen mellan könen till totalt omvända världen.

I romanen får vi följa tre olika kvinnor som alla har förmågan och de använder den på olika sätt. Makten berusar och snart växer kulter fram som dyrkar den kvinnliga kraften, personifierad i Eva.  Makthungriga kvinnor missbrukar sin makt och våldet skapar ett samhälle som är i kvinnornas händer, men inte särdeles annorlunda än det patriarkat som de gjorde uppror från. Den diskussionen som Alderman för är mycket intressant, vad är det med makt och människan? Spelar könet någon roll i längtan efter makt och behovet av sko sig, att utnyttja och förtrycka andra? Är det självklart att man automatiskt tar över den maktstruktur som finns?

På många vis är det här en nedslående läsning, dystopisk på ett sätt som lämnar mycket lite hopp. Bredvid den pågående klimatdebatten som just nu är så aktuell så kan man verkligen tappa tron på mänsklighetens framtid. Samtidigt så är dialoger och företeelser så roligt formulerade och beskrivna att man måste småle mitt i allt allvaret. Mest av allt så gillar jag den unge nigerianske killen Tunde som reser jorden runt och med sin mobilkamera dokumenterar och rapporterar om hur kvinnorna genom våld och samarbete förändrar sina livsvillkor. Han snokar sig in i de mest osannolika sammanhang och det gör att man nästan upplever sig läsa en spänningsroman emellanåt.

Högt tempo, smart och skrämmande får bli mitt betyg!