Om man hittar blurbar från Chimamanda, Hilary Mantel och Zadie Smith på en och samma roman så är innehållet garanterat en bok för mig. Jag gillar innan jag ens börjat läsa om ni förstår vad jag menar. Som tur är så blir förväntningarna uppfyllda med råge. Så himla skönt att läsa en roman-roman som lågmält och precist tecknar och dissekerar en familj. Den plockar isär de hopsnärjda relationerna utan att det blir långtradigt och mångordigt eller överdramatiskt. Tänk om Jonathan Franzen kunde skriva så, vilka böcker han skulle få till då!

Nu ska det här inte handla om Franzen (varför tänkte jag ens