dagens sommarprat: Fatima Bremmer

”Ett levande porträtt av en tid och av en person, som var undersökande journalist, äventyrare, barlejon, med en livslång förbjuden kärlek till en annan kvinna. En bok om att skriva och leva till varje pris.”

Så löd motiveringen på 2017 års augustprisgala till den mycket välförtjänta vinnaren. Tack vare Fatima Bremmers noggrant researchade och mycket välskrivna biografi Ett jävla solsken så har en av Sveriges historiskt intressanta, och nästan bortglömda kvinnor, åter igen kommit fram i ljuset. Vinsten i augustprisets fackboksklass hjälper säkert till att locka många till läsning. Bravo!

Ester Blenda Nordström är en av de där kvinnorna som gått före, som banat väg för kvinnors möjligheter att i allt större utsträckning välja väg utanför de traditionellt manliga och kvinnliga rollerna. Redan som ung flicka är Ester Blenda våghalsig och nyfiken, hon arbetar med sysslor på familjens gård, lär sig reparera och köra motorcykel och klär sig gärna i byxor. 1911 börjar hennes arbete som journalist på Svenska Dagbladet och 1914, när hon är 23 år gammal, tar hon tjänst som piga för att kunna skriva om sina erfarenheter. Hon lever på en gård i Östergötland under en månad och boken En piga bland pigor blir den första av ett antal mycket uppskattade reportageböcker.

Redan tidigt i biografin, som Bremmer satt samman genom att studera brev, dagböcker, tidningstexter och böcker, så möter man en rastlös och impulsiv kvinna som har svårt att komma till ro. Hon har en stor vänskapskrets, där ingår som nära vänner t ex Elin Wägner med make och hon ingår i både borgerlighetens kretsar och i mer radikala och konstnärliga kretsar. Många pläderar för kvinnlig rösträtt och ökad valfrihet för kvinnor och i Ester Blendas krets ät det flera unga kvinnor som försöker kombinera familj och arbetsliv. Normen är giftemål och Ester Blenda Nordström kan inte finna sig i det ödet. Hon tar tjänst som ambulerande lärarinna i lappmarken, organiserar hjälpsändningar till svältande i finska inbördeskriget, utbildar sig till bonde (som enda kvinnliga student), reser genom Europa på motorcykel, korsar USA genom att lifta och arbeta sig fram, reser till Argentina och tillbringar två år i Sibirien tillsammans med nomadfolket evenkerna. På många resor har hon Carin vid sin sida och de var varandra nära ända fram till Ester Blendas död. Och överallt dokumenterar hon, hon skriver och fotograferar sina upplevelser. Texter publiceras i både dagstidningar, veckotidningar och böcker. Just böckerna är föredömligt nyutgivna av förlaget Bakhåll.

Livet på hemmaplan, i Stockholm är inte enkelt. Hon har svårt att finna ro till skrivandet och festandet lockar. Hon bestämmer sig för att flytta ut på landet och försöka hitta ett ställe som kan bli hennes hem. Allt större ekonomiska problem och alkoholism gör att hennes hälsa blir allt sämre. Man får en bild av en kvinna som bär på en oro och ett tempo i kroppen som är på många sätt utmattande. För att få en stadigare inkomst så skriver hon en uppskattad flickboksserie med Ann-Mari i huvudrollen som Eva Wahlström i Fria flickor före Pippi menar är en tydlig föregångare och inspirationskälla till Astrid Lindgrens författarskap.

Det är ett av många exempel på hur Fatima Bremmer skickligt försätter Ester Blendas liv i en kontext som gör att det här inte bara är en biografi om en enastående och egensinnig kvinna med ett unikt livsöde utan också en historia om Sveriges utveckling och levnadsförhållanden för många av de människor som hon träffar. Särskilt intressant för mig var avsnittet om hur hon arbetade som lärarinna och diskussionen kring hur man skulle kunna anpassa undervisningen efter den samiska befolkningens behov. Andra som läser kommer säkert att fastna för andra delar.

Precis så önskar jag mig en riktigt bra biografi!