i tystnaden begravd – Tove Alsterdal

Så har jag då lyssnat på I tystnaden begravd  av Tove Alsterdal. En liten smula avskräckt blev jag av Bloggbohemen som inte alls hade gillat den här deckaren som utspelar sig i Tornedalen. Jag däremot gillade mycket. Det som är speciellt med Alsterdals spänningsromaner är det grundliga utforskandet av samhället runt/historien runt ett brott och man kan tycka att det är långsamt och ganska ointressant eller så kan man som jag uppskatta det mycket.

I den här boken så blir en gammal man i en liten by utanför Haparanda ihjälslagen med en yxa. Ryktet sprider sig på bygden att det var ryssar som rånmördat den gamle särlingen. Samtidigt blir Katrin hemkallad från London för att hjälpa till med modern som blivit dement och trillat och brutit sig. Bland moderns post i den lilla lägenheten i Stockholm ligger många brev med erbjudanden från en fastighetsmäklare i Haparanda – någon vill köpa en fastighet som Katrin inte ens visste att modern ägde.  Katrin, som är frilansjournalist, kan inte släppa tanken på att undersöka sin mors bakgrund och reser till en trakt som är väldigt olik den verklighet hon är van vid.

Spåren efter mammans familj leder henne bakåt i tiden, till ett trettiotal då hennes mor var liten flicka och för mig var berättelsen om de unga kommunisterna som lämnade Sverige för att vara med och bygga upp paradiset i Sovjetunionen mycket spännande. Det var nya kunskaper för mig och jag blev genast nyfiken på att veta mer. Sedan passade min läsning av den här boken mycket bra som komplement till den dokumentärserie som jag hört på radio den senaste veckan: Motströms i Tornedalen. Diskussionen där handlar, precis som i boken, om hur man ska kunna få de unga människorna att vilja stanna kvar och utveckla bygden.

Mycket spännande radioprogram och en bok som passade perfekt in i de tankarna. Det är sommarläsning när den är som bäst – kulturupplevelser, böcker och media som hakar i vart annat och berikar vartannat. Sån’t gillar jag!