Jag ska erkänna med en gång att jag från början störde och retade mig så till den milda grad på bokens huvudperson Paul. Han är så egotrippad, han är enligt honom själv guds gåva till kvinnan, svänger sig hela tiden med lögner och kan inte stå för vad han är och gör (snarare inte gör). Han lägger inte på minnet vad personer heter och hur dom ser ut om han inte själv kan vinna på det.

Han är en misslyckad författare, 42 år, som hade en boksuccé för tjugo år sedan. När Paul en dag möter en tidigare kamrat från universitetstiden (denne är advokat) så jodå, , skriver på en bok och har andra projekt. Paul blir inbjuden