syndabocken – dags för Emma Sköld igen

Syndabocken av Sofie Sarenbrant är den sjätte delen i serien om poliskommissarie Emma Sköld. Hon och sambon (och kollegan) Nyllet är husvakter i Bromma åt Emmas syster som flyttat med sin familj till Spanien. Romanen börjar med att Emma nattar sin lilla dotter och när hon kommer ut i vardagsrummet så har Nyllet tänt ljus, dukat fram godsaker och går ned på knä. Är Emma redo att förbinda sig, villig att satsa på ett stabilt familjeliv med sin kollega?

Den välmående villaidyllen har drabbats av en serie inbrott och när en ung pojke hittas mördad i en av villorna så drar spekulationerna i grannskapets FB-grupp igång. Pojken hittas av familjens städerska och har hon, eller några av alla de andra gästarbetare som gör livet vackert och skinande rent för den som kan betala, något att göra med den ökade brottsligheten i området?

Emma och Nyllet blir satta på att utreda mordet och bakom de vackra fasaderna i Bromma hittar de ett och annat som de inte förväntar sig. Syndabocken är en lättläst svensk deckare i samma stil som många andra, inget extra men heller inte på något sätt dålig. Välskriven, tempofylld, lagom mått av komplikationer i relationer, kommentarer kring samtidsfenomen som hur lätt drev som kan uppstå på social medier osv. Helt ok tidsfördriv en onsdag i maj!  

Måste bara påminna om att just den här sortens deckare bygger på att man läst de tidigare delarna, man lär känna karaktärerna efter hand och det krävs nog för att de inte ska bli allt för platta. Sedan kan jag erkänna att jag är glad över att Emma i slutet av berättelsen verkar bestämma sig för att ta det lite lugnare, alla de hemskheter som hon utsatts för i den här serien är inte mänskliga. Vem som helst skulle behöva lite extra vila efter såna strapatser.