Så reser Flora då tillbaka till ön, hon har inte varit där sedan hennes mor gick bort och kvar på gården är hennes far och bröder. Hon bävar för att möte sin familj och ortsborna igen och inte blir det lättare när hon märker att tiden stått märkligt stilla på den lilla ön i havet.
På bokmässan i höstas fick vi en exklusiv intervju med Jenny Colgan och hon själv framhåller ihärdigt att hon skriver för att underhålla och att hon vill bidra med verklighetsflykt. Det är ett förträffligt och hedervärt uppdrag som hon lyckas med i bok efter bok. Ja, man gissar ganska snabbt hur det kommer att gå men jag köper grejen. Mys-lit mer än chick-lit. Slutet gott, allting gott!
Även om sådana böcker inte ger ett bestående intryck, är de ibland precis vad man behöver och vill ha. Jag har inte läst en enda av hennes romaner än, men skall.
Tycker jag. Den här är riktigt bra, den förra med en ambulerande bokhandel i Skottland inte heller dum. Som att se en mysig film när man är lite lagom trött sådär.