Med risk för att få halva Kulturkollo på halsen så ska jag nu skriva att jag tyckte förfärligt mycket om Sveas son av Lena Andersson. Andersson har ett sätt att på största allvar och med obeskrivligt gott humör beskriva det 1900-tal som börjar med att Svea som fyraåring säger adjö till sin far som reser till Amerika och slutar med att Sveas barnbarn Elsa doktorerar i humaniora. Jämnårig med folkhemmet, 1932, är Ragnar. Sveas son och Elsas far, som är mannen som av samhället fostras in i tron på moderniteten, ordning och reda och staten som en institution som vet medborgarnas bästa. Ragnar arbetar