 |
| Dublin, juli 2017 |
”Jag drömde att jag var en massa olika personer och så slutar
det ändå alltid med att jag är den där killen med cancer.”
Så sa Magnus några veckor innan han somnade in för sista gången och den senaste månaden så har jag ansträngt mig så för att se bortom den där lömska och oförutsägbara sjukdomen som bröt ned hans kropp snabbt, snabbt. I bergochdalbanan som vi tillsammans levt i det senaste halvåret var det lätt att tappa både fart och riktning men Magnus hade bestämt sig, han ville leva. Lite till. Till julen, till nästa gång Jonna skulle komma hem, till den
Senaste kommentarer