Smått absurt är det för mig att läsa den här sortens roman just nu, men det hoppfulla budskapet om att det finns ett liv efter en makas död och att man faktiskt kan börja om. Få en andra chans med de relationer som man inte vårdat ordentligt och skapa nya goda sammanhang där man kan finnas och leva, den tanken är fin och ganska trösterik. Fouchet skriver lättsamt och med stort allvar om hur sorgen både kan förlama och förvirra. Persongalleriet med änklingen Jo, hans barn och barnbarn är visserligen en smula stereotypt men där finns överraskningar och allt blir kanske inte som man först tänkt. Det som verkligen förför mig i den här romanen är miljön.
Sa jag att biljetterna ska bokas snarast? Till Bretagne, on y va.
Jag har tänkt läsa den här boken, dels på grund av budskapet, som jag tror att många kan känna igen från sin familj, släkt och vänkrets, dels på grund av förlaget som jag tycker ger ut så tänkvärda och välskrivna böcker, dels på grund av att den utspelar sig i Frankrike. Jag kan tänka mig att det kan bli litet stereotypt, men ibland är väl även det verkliga livet det. Hoppas det blir en resa till Bretagne 🙂
Verkligen läsvärd, lättläst men med allvar i botten som så många av sekwas böcker är. Jag tänker min Frankrike i sommar, det ska bli fint.