förlåten – Agnes Lidbeck

Låt oss börja med det ytliga, omslaget till Agnes Lidbecks nya roman Förlåten aspirerar på att bli korat som årets snyggaste. Den köttätande kallan, växten som med sin doft berusar och lockar till döden, är oerhört fantasieggande och associationsbanorna går åt många håll. Illustrationen, som synes tagen ur en gammal flora, för min tankar till något köttigt, organiskt och samtidigt vetenskapligt.

Förlåten börjar med att vi får veta att Ellen och Marias far har gått bort. I arv har han lämnat den sommarstuga i skärgården där de båda systrarna tillbringat många barndomssomrar tillsammans. Systrarnas relation är pliktskyldig och när de bestämmer sig för att tillbringa några veckor i stugan för att reda upp dödsboet så tvingas de att försöka lyfta på maskerna, se bakom rollerna som de hamnat i. Ellen, den effektiva och analytiska. Maria, den slarviga och känslosamma. Och så Marias son Dag som fungerar som en katalysator till systrarnas egen barndom på ön. I städandet och röjandet kan de inte undgå att minnas sin farmor och halvbrodern Jacob som led av psykisk sjukdom och som tog sitt liv där på ön när flickorna var mittemellan barn och vuxna.

Det skulle kunna vara en enkel poäng att skriva att vistelsen i stugan gör att systrarna lyfter på förlåten, talar om de hemligheter som de gömmer och lyckas komma till någons slags försoning men se, så enkel är inte den här romanen. Det är inte enkelt att reda ut skuldkänslor, avundsjuka och gamla oförrätter genom ett reningsbad på några veckor. Kanske finns här en öppning för att bygga en relation, kanske inte.

Agnes Lidbeck är en fantastiskt skicklig författare som i sin korta roman skapar ett universum som man som läsare helt stiger in i. Utan ett ord för mycket, utan sentimentalitet och förklaringar så bjuder hon in till att uppleva, och reflektera över hur dynamiken i en familj kan fungera. Mycket bra!