Vi ses i Disneyland av Erika Scott landade av en slump i min ljudbokslyssnare. Jag tänkte mig något lättsamt och så var det en roman om cancer. Som om jag inte har den jäkla skitsjukdomen tillräckligt nära inpå just nu … Nåväl, jag lyssnade ändå vidare på berättelsen om Emma och Andreas, troligen för att det var något i deras relation som jag ändå var nyfiken på. Jag förstod mig faktiskt inte riktgt på någon av dem när jag började att läsa och kanske förstod jag dem inte heller när jag lyssnat klart. Andreas som söker bekräftelse hos andra kvinnor, Emma som får ett cancerbesked och som inte berättar

repris från tisdag 17 juli 2012

haren med bärnstensögon

”Jag vet inte längre om boken handlar om min släkt eller om minnen eller om mig själv eller fortfarande är en bok om små japanska tingestar.” (s325)

Ja inte är det lätt att kategorisera den här underbara boken; släktkrönika, självbiografi, konsthistoria, idéhistoria, ekonomisk historia och måhända roman. Hur som, att kategorisera är inte viktigt och inte ens nödvändigt för det här är härlig läsning. Uppslukad från första sidan blev jag av Edmund de Waals vagabonderande för att söka sina netsukers väg från Paris till