women’s prize for fiction – långa listan är här

Eleanor Oliphant är tjejen som bygger upp sitt liv på rutiner och när hon går hem från jobbet på fredagseftermiddagen så vet hon att hon inte kommer tala med någon förrän måndag morgon igen. Hon undviker alla sorters sociala sammanhang och gillar siffror bäst men när hon en dag får problem med sin dator så kontaktar hon Raymond. Han visar sig vara en sådan där sliskig kille som hon egentligen tycker mycket illa om men han verkar kunna datorer. Eleanor har sett en bild på en artist och han ska bli mannen i hennes liv, hon måste bara ta reda på mer om honom. Och för det behöver hon en dator, och en smartphone. Vem kan hjälpa henne om inte Raymond?

Så börjar en trevande vänskap som sakta lockar Eleanor ut från sitt inrutade och in i minsta detalj planerade liv. Hon intalar sig själv att hon mår alldeles utmärkt som det är men egentligen tror hon inte ens på det själv. 

Ensamheten sipprar ut från sidorna och snart förstår man mer om vad som hänt Eleanor, för henne så är skalet ett skyddsvärn och jag tycker att Gail Honeyman gestaltar det på ett suveränt sätt. Det är feel-good med allvarlig kärna, man skrattar och gråter om vartannat och Honeyman navigerar skickligt runt de där klichéerna som så lätt smyger sig in när man ska skildra människor som av olika anledningar hamnat utanför gemenskapen i samhället. 

Boken fick jag på Harper Collins mingel på bokmässan och jag blev så positivt överraskad, det här är mycket mer än en lättviktig underhållningsroman och jag kan verkligen tipsa alla som vill ha en gripande och välskriven roman att köpa, låna, läsa. Jag lyssnade delvis på Storytel där den finns inläst på svenska under titeln Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt.