böcker•ljudbok•svenska böcker

barnbruden – ännu en historisk roman i mina öron

17 februari, 2018 by Anna Inga kommentarer

När det kommer till läs/lyssnandet av Barnbruden av Anna Laestadius Larsson så skyller jag helt på Sofie. Hon tipsade om serien när vi var på läsretreat i Varberg och lydig som jag är så började jag lyssna …

På något vis så har jag hamnat i ett stim av historiska romaner och jag förundras över hur många välskrivna serier som kommit de senaste åren. Favoritförfattare är förstås Maria Gustavsdotter men Göran Redin uppskattar jag också mycket, de båda skriver om stormaktstiden. Laestadius Larsson landar i sin roman mitt i 1770-talet och Gustav III s hov. Till Stockholm anländer den unga Hedvig Elisabeth Charlotta som skall gifta sig med kungens bror Karl och förhoppningsvis stärka släkten med en tronarvinge. På resan till Sverige lär Charlotta känna Sophie von Fersen och de två blir väninnor för livet.

Hovprotokollet är något helt annat än den unga Charlotta är van vid och det blir en svår omställning att vänja sig vid det nya sättet att leva. Till en början så bländas hon av prakten och det överdådiga bröllopet men snart känner sig Charlotta mycket ensam. Som en trygghet placeras en liten flicka, Johanna, i ett skåp med en potta. Om hertiginnan skulle behöva en potta på natten så finns hon där, hon ser och noterar förstås mycket av det som händer i Charlottas sovrum också.

Både den fiktiva Hedvig Elisabeth Charlotta och förlagan till fiktionen den historiska personen skriver under hela sitt liv dagbok. Och vad jag förstår så har Laestadius Larsson läst de efterlämnade texterna när hon skrev boken. Om man vill läsa mer om dem så finns det en intressant artikel i Populär Historia (2007) som inleds:

Hedvig Elisabeth Charlotta, gift med Karl XIII, är utan tvivel den fliti­gaste dagboksskribent­en bland svensk histo­rias alla kungligheter. Vid sin bortgång efterlämnade hon fler än sjutusen tätt skrivna sidor som omfattar hennes liv från tiden som tonårig hertiginna vid Gustav III:s hov fram till bortgången 1818, då hon var drottning över Sverige och Norge. Hon hade bestämt att ingen fick läsa vad hon hade skrivit förrän femtio år efter hennes död, och det dröjde ända till början av 1900-talet innan dagböckerna publicerades.
Litterära skildringar av kvinnor i historisk tid är så intressanta och jag tycker att Anna Laestadius Larsson lyckas mycket bra med sin roman, en lagom blandning av vänskap, kungligt liv och leverne och miljöbeskrivningar  som lockar till googling. Vill man se kläder från tiden så är Livrustkammarens hemsida en guldgruva – kika in i klädkammaren!