Louise – Mikaela Bley

Louise blev mitt första möte med deckarförfattaren Mikaela Bley och jag blev positivt överraskad. Jag har valt bort de tidigare delarna i serien om TV4-reportern Ellen Tamm men efter att ha lyssnat på berättelsen om justitieminister Louise Bohman så kanske det ändå blir så att jag lyssnar vidare.

Det är rappt och lättlyssnat, det är maktspel i de politiska korridorerna, kommentarer om samtidens fokus på yta och hur lätt ett drev kan uppstå och samtidigt skildras människorna bakom ytan på ett rättframt och osminkat sätt. Livet är inte enkelt, inte ens för de med stora lägenheter på rätt adresser i Stockholms innerstad, ett fint namn eller en strålande karriär.

Boken börjar med att justitieministerns pressekreterare faller/hoppar/blir knuffad ned från taket på Rosenbad och snart går ryktena. Är ministern inblandad på något sätt? Tv-reporten Ellen Tamm håller på med en dokumentärfilm om Louise Bohman och händelserna gör att hon kan få en helt ny vinkling på den. Kan hon på något sätt få den iskalla karriärkvinnan att blotta sig? Ellen blir allt mer inblandad, hon gräver i människornas förflutna samtidigt som hon allt mer närmar sig en punkt där hon måste börja ta tag i de problem som hon har försökt springa ifrån i sin egen bakgrund. 

Deckare med reportrar i huvudrollen blir alltid lite annorlunda än de där man får följa en polisgrupps arbete och jag gillar det. Mindre action och mer grävande och rotande, en sidekick som är viktig för att allt så småningom reds ut är kollegan som är grym på att söka på nätet. På det viset är det här en modern roman, tekniken tas för givet och det utspelar sig i samtida Stockholm. Samtidigt är det på många vis en ganska typisk svensk deckare och den kombinationen passade mig perfekt just den här veckan.