blodlokan – en spännande inledning på motståndstrilogin
Blodlokan av Louise Boije af Gennäs är en spännande och intensiv upptakt i det som förlaget och författaren kallar Motståndstrilogin och att det här bara är början det blir väldigt tydligt när man läser. Berättelsen bäddar för en fortsättning och med ett gäng blinkningar till Milleniumtrilogin så kan jag tänka mig att den här serien kommer att få ett stort antal läsare. Lättläst, högt tempo och korta kapitel gör den till en slukarbok.
Berättelsen inleds med att en man dör i en brand i familjens sommarstuga och hoppar vidare till att mannens dotter Sara bestämmer sig för att flytta till Stockholm. Hon behöver börja om, efter ett överfall hemma i Örebro och faderns våldsamma död så bestämmer hon sig för att hitta ett jobb i Stockholm. Att hon som gjort militär grundutbildning och har en magister i statsvetenskap tar ett jobb på ett café i förorten och hyr ett sunkigt rum av en mystisk kvinna slår an tonen för allt underligt som kommer att hända Sara. Är det Sara som blivit galen, eller finns där någon som känner till och har planlagt hennes liv in i minsta detalj?
Och vad har pappans verksamhet som konsult i säkerhetsfrågor med saken att göra? Hans plastmappar fyllda med klipp om olika ”affärer” som aldrig riktigt retts ut? Den som läser vidare får se. Man kan mycket väl tänka sig att den här serien, som inkluderar många olika autentiska utdrag ur tidningar och andra medier, skulle kunna bli en lysande TV-serie i typ Netflix originaltappning. Man får vibbar av att den ensamma unga tjejen som slåss mot världen, sammanhållningen i någons slags sluten krets, den grävande orädda murveln, politiker och sex, konspirationer och ett antal olösta skadeler som lyser som plumpar i landetlagomsveriges förflutna kan bli en riktigt bra mix. I första delen så känns många delar lite för osannolika för mig, Sara är omåttligt naiv och med sin militära bakgrund borde hon inte köpa allt det där som hon faktiskt gör. Men, jag kommer med säkerhet läsa vidare. Gott så.
Precis som du får jag associationer till Millennium-böckerna. Det är spännande och jag måste läsa vidare, men håller med om att Sara är lite väl godtrogen. Kommer dock absolut att läsa fortsättningen, för jag gillar drivet i berättelsen. 🙂
Ja, det var ett driv som lockade en att läsa vidare och jag gillar det där med alla ouppklarade affärer som troligen kommer att rotas vidare i.
Jag kommer också att vilja läsa fortsättningen, trots att jag inte alls gillar övertydligt språk. Jag hade hellre förstått hur huvudpersonen mår utifrån hur hon agerar, än att få det skrivet på näsan. Mest vill jag nog läsa nästa del för att få veta om alla de autentiska artiklarna får någon betydelse för den historia som berättas och vilken betydelse Saras militärutbildning kommer att få, som författaren återkommer till gång på gång.
Håller med dig om språket men jag tänker att det delvis hör till genren. Det är ju lättläst och spännande och kan jämföras med att se en deckare på Tv och då håller den helt klart.