Här snackar vi rysk klassiker, Nikolaj Gogols En dåres anteckningar låg i dagens novellixkalender. Jag har vaga minnen av att jag läst Kappan på någon litteraturkurs någon gång men jag ska villigt erkänna att jag aldrig vurmat för rysk litteratur och inte heller blir jag förförd av den här texten. 1835 publicerades den för första gången och den handlar om en man i sina bästa år (42) som är ämbetsman på departementet. Han tillbringar dagarna med att vässa chefens fjäderpennor och läsa dokument och när han får syn på direktörens dotter blir han handlöst förälskad. För att komma henne nära så lyssnar han in vad hennes hundar har att säga, och han stjäl också hundarnas brev där de berättar om sin matmor. Ja, det här är en skruvad berättelse om en man som tappat greppet om verkligheten och novellen som är skriven i dagboksform är skickligt genomförd. Dårskaperna och vanföreställningarna som knappt märks i början av texten avslöjas efterhand och novellen slutar i total förvirring.
Det här var inte en favoritnovell, men väl en del av en bildningsresa. Gott så. Nu har jag läst Gogol, också i vuxen ålder. Check.
Leave a Comment