Paul Baron, ”den mest omtyckte och ansedde av alla stamgästerna” på Grillon, ett värdshus någonstans längs Seine, är förälskad i en flicka från en samhällsklass för låg för att anstå en son till en senator. Maupassant framhäver genast Pauls förfining och bräcklighet genom att låta honom omges av roddaratleter i inledningen av Pauls flicka. Strax hamnar Paul och hans flicka, Madeleine, i en ännu mer tveksam omgivning. Berättarjaget förfasar sig på ett för vår tid närmast lustigt sätt över glädjeflickor, fylleri, dans och bad. Allra lustigast kanske beskrivningarna av de badandes kroppars fulhet är. För oss som läste Fettpärlan i skolan är det ingen överraskning att Maupassant föredrar kurviga former på sina glädjeflickor (han låter påskina att denna smak är universell). Den här passagen är inte direkt politiskt korrekt i sitt klassförakt av ”packet”.
Nu ser vi dock förbi dagens normer och där framträder en fin beskrivning av kärlek och svartsjuka. På några få sidor har Maupassant lyckats ge en myllrande miljöbeskrivning av en dag längs och på floden och en beskrivning av ett samhälle i förändring, med en grupp öppet lesbiska kvinnor som central komponent. Mot denna fond låter han Pauls och Madeleines förhållande gå mot ett dramatiskt slut. Kanske är den veke mannens hopplösa förälskelse i en mer pragmatisk flicka lite gammaldags den också, men den är rasande skickligt beskriven. Förtexten säger mycket riktigt att Maupassant anses som en av tidernas främsta novellförfattare. Man förstår varför man tvingades läsa Fettpärlan som gymnasist.
/Gästbloggare M
Ser fram mot att läsa "Pauls flicka" och "Fettpärlan" som jag inte heller har läst. Låna?
Absolut. Pauls flicka har vi här och Fettpärlan läste M på gymnasiet så den hittar man nog bäst på bibblan.