det växte ett träd i Brooklyn – del 2

Varför det är två delar av boken Det växte ett träd i Brooklyn  av betty Smith förstår jag inte riktigt men så är det. När vi nu möter Francie är hon fjorton år och hennes familjesituation är lika kämpig som tidigare. Hon och den ett år yngre brodern har jobbat under sommaren och när nu skolan börjar igen vill Francie inget hellre än att få börja skolan, tvärtemot brodern som inte är särskilt förtjust i skolan och helst vill slippa. Han jobbar så mycket hellre. Men, en av dom måste bidra till försörjningen och här är mamma Katie stenhård. Det är sonen som ska till skolan och trots tårar och protester blir det så. Hon menar att sonen, Neeley, måste ha den knuffen av henne och att Francie är så driven och duktig att hon på något sätt tar sig college trots att hon nu måste fortsätta sina långa arbetsdagar. 

Varför är det så viktigt för föräldrarna att barnen ska gå i skolan och få en utbildning? Ja, Francies morföräldrar var invandrare från Österrike, ej läs o skrivkunniga, farföräldrarna kom från Irland, ej läs o skrivkunniga. För att förhoppningsvis få det bättre än tidigare generationer är utbildning a och o. 

För pappa, Johnny, som är lite vek, spensligt byggd, med ”bara” ett vackert utseende och sångröst blir det inte bättre av att han är irländare, (dom var väldigt illa sedda och hade ett dåligt rykte vid denna tiden ,1915-16, ja många år innan dess). Han var liksom född  i fel tid han hade inte de egenskaperna som krävdes för att riktigt kunna försörja en familj. Efter att ha avslutat sitt arbetspass som sjungande servitör sprang han alltid upp för trapporna till lägenheten, sjungandes på en sång, Molly Malone, då skyndade sig Francie att öppna dörren för honom och sedan kunde hon somna.

Det händer en del både dramatiska och sorgliga händelser som jag inte går in på här det får man läsa själv! Ska jag var lite kritisk så finns det nästan inget som Francie inte kan eller lär sig snabbare och bättre än någon annan vid bara 15 års ålder. Det är lite av ”den amerikanska drömmen” arbeta hårt och du kan nå hur långt som helst oavsett utgångsläge.

Men jag köper det.

Lyssna gärna på The Dubliners, Molly Malone!

gästbloggare/A

PS. Statyn av Molly Malone fotograferade jag (Anna) i somras på plats i Dublin: