”Fiction is a story of what could be – a place/space for human beings to see what the world could become”
En av mina författaridoler är Mohsin Hamid och hans samtal med Yukiko Duke är precis så intressant och spännande som jag förväntat mig. Han berättar att hans egna erfarenheter från flyttar och migration har varit med och påverkat innehållet i hans nya roman Exit West. Han bor nu med sin familj i Pakistan, barnen växer upp nära sina far och morföräldrar och han har på något sätt kommit hem. Det är inte enkelt med identitet, när man lämnat ett land så är det inte helt enkelt att komma tillbaka. Romanen är så konstruerad för att den vill ifrågasätta den värld som vi nu tar för givet.
Hamid berättar att han flyttade till USA som treåring och hans modersmål var urdu. På universitetsområdet där han växte upp möttes många olika nationaliteter och han lärde sig tala amerikanska snabbt med hjälp av TV. När han återvände till Pakistan fick han lära sig urdu på nytt. Hans modersmål var försvunnet under vistelsen i USA och flera av hans romaner är ett försök att utforska hans egna erfarenheter, han såg på sitt hemland med amerikanska glasögon. Han har valt att också se på USA med pakistanska ögon och hans erfarenheter som en människa som hör hemma både överallt och ingenstans har varit användbara.
Finns det något som man kan kalla den muslimska rösten? Det finns många tankar om hur en muslim ska låta och i Den ofrivillige terroristen använder Hamid det berättargreppet. Han ser med den välutbildades ögon och använder den bilades röst. I Hur man blir snuskigt rik i det snabbväxande Asien så ville han ge en självklar bild av en stad som skulle kunna vara en modellstad, en mall för en stad som tar emot människor som flyttar in i staden för att söka lyckan.
Texter om alla Hamids romaner finns här på bloggen – jag är lite för lat för att länka. Sök i sökrutan så kan man läsa mer om varje titel!
Leave a Comment