böcker•gästbloggare A•Nordamerika

det växte ett träd i Brooklyn – Betty Smith

21 oktober, 2017 by Anna 5 kommentarer
En av århundradets bästa böcker står det på omslaget av Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith och det tycker jag inte att den är, men, visst är den bra, riktigt bra. Det är väldigt lätt att ta till sig bokens huvudperson Francie Nolan och hennes familj. Dom bor i Williamsburg, Brooklyn under väldigt små förhållanden precis som de allra flesta andra som lever där. Enligt texten på bokomslaget växte författaren upp under liknande omständigheter och jag tycker det  märks på hur hon beskriver barnens lekar, ja hela deras tillvaro.

Hon skriver väldigt lågmält, det är inga stora ord men det är så rörande och hon skriver på ett sätt så man glömmer nästan att det är miserabla förhållanden som familjerna lever under.

Året är 1912 och Francie är elva år och hon går varje lördagsmorgon till lumpsamlaren, hennes ett år yngre bror följer med. Hela veckan samlar dom som alla andra Brooklynbarn trasor, papper, metall och gummiskrot, minsta stanniolpapper plockas upp. Det är Francie som lämnar det ihopsamlade till lumpsamlaren för han ger en extra peng åt en flicka som inte blinkade när han nöp henne i kinden.

Redan som fem, sexåringar får syskonen gå ärenden, till den slaktaren som maler köttfärsen när de ser att han gör det, näste slaktare har bra märgben med lite extra kött på, till bageriet som slänger gammalt bröd, ja varje dag är en kamp.

Lördagar klockan två är ett magiskt klockslag för Francie, då kommer bibliotekarien tillbaka från sin lunch och Francie kan låna två böcker, en till lördag och en som hon läser på söndag. Biblioteket är smutsigt och litet men Francie tycker att det underbart. Hon läser en bok om dagen hon vill läsa alla och har börjat på bokstaven A, (vem har inte tänkt det) hon har kommit till B. När hon kommer hem tar hon med sig en kudde och en liten matta och klättrar ut på brandstegen och sitter där och läser. Hon säger att när jag blir stor ska jag inte ha plyschfåtöljer och spetsgardiner, nä ett skrivbord med läskpapper och en gulbrun vas med en blomma och böcker… böcker … böcker. Man måste ju bara älska henne!

Francies föräldrar var unga när de gifte sig efter att ha känt varandra knappt fyra månader. Katie var sjutton år och Johnny något äldre, han har redan tidigt problem med spriten, han och Francie står varandra väldigt nära. Han jobbar i bästa fall på lördag kväll/natt som sjungande servitör, lönen lämnar han till Katie men dricksen super han upp under veckan. Katie har jobb som portvakt i huset där de bor, på så vis betalar de ingen hyra. Hon är mästerlig på att trolla fram mat av gammalt bröd och potatis, Johnny får ibland med sig matrester hem från restaurangen.

Nu väntar del två av boken som faktiskt skrevs 1943, det ska bli spännande att se hur det går med  Francie.

gästbloggare/A