På tåget till och från Stockholm så läste jag den fascinerade romanen En alldeles särskild kärlek och det var sedan förunderligt att höra Johanna Adorján berätta om den i samtal med Kjell Westö på Stockholm Literaure. Samtalet handlade en hel del om hur man ska kunna skildra historiska händelser och särskilt då familjehistoria på ett sätt som är både respektfullt och ärligt. I sin roman om sina farföräldrar går Johanna Adorján släktingarna tätt in på livet och berättar om det där som man kanske inte annars pratar om. Farmoderns standardsvar på frågor om sitt och farfaderns liv i koncentrationsläger På tåget till och från Stockholm så läste jag den fascinerade romanen En alldeles särskild kärlek och det var sedan förunderligt att höra Johanna Adorján berätta om den i samtal med Kjell Westö på Stockholm Literaure. Samtalet handlade en hel del om hur man ska kunna skildra historiska händelser och särskilt då familjehistoria på ett sätt som är både respektfullt och ärligt. I sin roman om sina farföräldrar går Johanna Adorján släktingarna tätt in på livet och berättar om det där som man kanske inte annars pratar om. Farmoderns standardsvar på frågor om sitt och farfaderns liv i koncentrationsläger
Varför det är två delar av boken Det växte ett träd i Brooklyn av betty Smith förstår jag inte riktigt men så är det. När vi nu möter Francie är hon fjorton år och hennes familjesituation är lika kämpig som tidigare. Hon och den ett år yngre brodern har jobbat under sommaren och när nu skolan börjar igen vill Francie inget hellre än att få börja skolan, tvärtemot brodern som inte är särskilt förtjust i skolan och helst vill slippa. Han jobbar så mycket hellre. Men, en av dom måste bidra till försörjningen och här är mamma Katie stenhård. Det är sonen som ska till skolan och trots tårar och protester
Audur Ava har inte ofta hört att hennes böcker är roliga, på Island så är hennes böcker mer sedda som poetiska relationsromaner. Men som i den isländska sagan så ligger berättelsen i händelserna och underdrifter och överdrifter används som stilgrepp. Det kan säkert uppfattas som fullt av humor. Som en författare så blir man som en städtant, man rensar upp och ställer i ordning och att använda humor kan kanske vara ett sätt att försöka lätta på sitt lidande.
I hennes nya roman Ärr är huvudpersonen en 49 år gammal man som blir lämnad av sin fru. Jonas är en praktiskt lagd man och han bestämmer
… Läs mer 
Fantastiskt samtal – så bra att jag inte ville anteckna!
Jag hoppas kunna länka till det senare.
Det spelades in och vad jag förstår skall det sändas på UR.
Hur ser en riktig författare ut? Det verkar som att uniformen med svart klädsel är den mest vanliga. I Johanna Adorjáns roman så spelar farmoderns vilja att vara välklädd stor roll. Ända in i döden håller hon stilen som hon vuxit upp med, den välklädda europeiska överklassen. Boken En alldeles särskild kärlek beskriver hennes farföräldras självmord på 90-talet. Som överlevande ungerska judar som flytt till Danmark så bestämmer de sig att dö tillsammans. Musiken under deras sista dag i livet är klassisk och spellistan avslutas med Wagner.
Westö berättar att hans nya roman kommer att
… Läs mer 
Varför har du skrivit en så förfärlig och otäck roman? Det är frågan som Cecilia Uddén ställer till Hakan Günday. Han insåg tidigt att skriva var ett sätt att skärpa sitt tänkande. Börjar sitt skrivande med en enda fråga och sluta med 1000 frågor. Hur ser relation mellan individen och gruppen/samhället ut? Han ville veta mer om den opersonliga gruppen som flyktingar är, han ville veta mer om vilka individer som gömde sig i den stora massan.
Boken kom 2013 och han inser nu att nyhetsbevakningen överträffar romanen på alla sätt. Våldsamheter, cynism och den grymhet som vi ser i samband med flyktingsmugglarna
… Läs mer 
”Fiction is a story of what could be – a place/space for human beings to see what the world could become”
En av mina författaridoler är Mohsin Hamid och hans samtal med Yukiko Duke är precis så intressant och spännande som jag förväntat mig. Han berättar att hans egna erfarenheter från flyttar och migration har varit med och påverkat innehållet i hans nya roman Exit West. Han bor nu med sin familj i Pakistan, barnen växer upp nära sina far och morföräldrar och han har på något sätt kommit hem. Det är inte enkelt med identitet, när man lämnat ett land så är det inte helt enkelt
Grattis till Johannes Anyuru som idag mottog PO Enquist s pris. I samtal med Ida Linde så funderar de tillsammans på om skrivandet börjar med en fråga eller är svar på en fråga.
Skrivandet är kanske inte så mycket ett svar på en fråga utan sökandet av efter hur frågan ska ställas. Är de tidigare böckerna mer vända mot det förflutna och den nya mer mot framtiden? Vad har förändrats? Kanske är det att Johannes blivit pappa.
Hans tidigare böcker har varit mer inåtvända mot honom själv. I den senaste boken valde han att ta rollen som muslimsk europe och han vände sig mer mot världen. Boken är mindre själbiografisk
|
| Idag skriver jag om romanen Flyktväg inne på Kulturkollo. Välkomna dit! |
Välkommen hit!
Jag är en bokbloggande speciallärare som läser, skriver och lever.
Och dagarna går.
Läs mina inlägg på Kulturkollo!
xr:d:DAF_ZSBbnns:80,j:7390829468128082314,t:24032214
Senaste kommentarer