Våldets historia av Édouard Louis är en så snygg roman så att jag nästan inte läser klart. Jag kan se skicklighet och understundom briljans men också en distans som skrämmer bort mig som läsare. Kliniskt och med en tydlig agenda vill Louis berätta historien som han tycker sig ha berövats. Den då han en julaftonskväll blev våldtagen och nästan mördad. Det är en oerhört dramatisk och traumatisk händelse som han tvingas att berätta om och om igen, för poliser, för vårdpersonal och för sin familj. För varje gång han berättar så blir upplevelsen allt mindre hans egen och i den känslan har han skrivit den