repris från måndag 12 juni 2017 då jag hade läst den på engelska:
the chalk pit – Hallo again Ruth!
The Chalk Pit är den nionde delen i Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway och som alltid är det en fröjd att träffa Ruth, Nelson och de andra igen. Man vet precis vad som väntar och man blir aldrig besviken, ibland en lagom smula överraskad dock vilket är bra. Annars skulle serien helt riskera att gå på tomgång. I The Chalk Pit kallas Ruth till några övergivna gruvgångar under Norwich. Just där som en arkitekt planerat för en underjordisk restaurant har det hittats skelettdelar, kan de vara mänskliga? Hur gamla är de, och kommer de att stoppa bygget?
Ruth inser snart att skelettdelarna är relativt nya och fynden blir ett fall för polisen. Samtidigt så försvinner det en hemlös kvinna spårlöst, rykten på soppköket säger att hon gått under jorden men vad menas med det? Snart hittas en hemlös man mördad på poliskontorets trappa och kommisarie Nelson och hans grupp får fullt upp. Det är en spännande historia som Griffiths presenterar för oss men behållningen är förstås de bekanta karaktärerna. Att öppna en bok i den här serien är som att gå på ett kalas med släktingar som man träffar sällan, man känner varandra och vill gärna ses och småprata om vad som hänt sen sist. Sedan efter kalaset åker var och en till sitt och man är ganska nöjd med stunden. Människor har fötts och dött sen sist, barnen växer och frigör sig allt mer och medelåldern närmar sig hos många av dem som nyligen var ungdomar. Jag uppskattar mycket att karaktärerna i serien åldras i takt med att tiden går och det här är en serie som man absolut skall läsa i ordning. Börja alltså med Flickan under jorden och sedan är det bara att sluka!
Gillar din liknelse med kalaset! Jag tycker också att seriens stora behållning är karaktärerna och givetvis kommer jag att läsa del 9!
Ja, man måste ju veta hur det går för Ruth!