Det tycks som jag ständigt är lite sent ute på den här bloggen. Igår på Frankrikes nationaldag hade jag tänkt mig att skriva om den fransk-algeriska författaren Nina Bouraouis senaste roman. Liksom lite passande sådär. Nu blev jag inte klar med den i tid (och kanske är det ett sundhetstecken att oväntat besök gjorde att läsningen fick prioriteras bort …), alltså kommer en kort blänkare idag istället.
Det får bli kort. För jag gillade inte den här romanen särdeles mycket. Strändernas skönhet
är en bok om den medelålders Anna som blir lämnad av sin särbo. Efter 8 års förhållande med Adrian så berättar han att han har träffat någon annan och hela livet rämnar för Anna. Den nya kvinnan har en blogg och Anna kan inte förmå sig att släppa taget, hon ältar och ömkar och man (läs jag) blir ganska trött på henne faktiskt.
Precis som i Geir Gulliksens roman Berättelse om ett äktenskap så är det en sidas bild av ett uppbrott som skildras och som ni förstår så blir det ganska ensidigt. Det man kan bära med sig från texten är många vackert formulerade meningar som man kan landa i och vila i. Romanen börjar och slutar den 13 november 2015 och Anna tänker:
Jag saknar Adrian som jag aldrig förr har saknat honom. Det är inte honom jag saknar, utan vår historia, som jag liknar vid fyra väggar som inneslöt oss.
Och visst är det många känslor som man kan känna igen sig i, Anna dissekerar kärlekens väsen och kommer fram till att för henne är det trygghet och samhörighet som är det som är viktigt. Att våga vara ensam själv och trivas med det är en förutsättning för att också kunna älska.
Leave a Comment