en osynlig – en ovanlig deckare

Nu får det bli ordning å den här bokbloggen igen, man kan ju inte hålla på och tjata om Irland och resor och annat in absurdum … På resan så har jag faktiskt läst. Också. Pontus Ljunghill är kriminalreportern som har skrivit två historiska deckare i Stockholmsmiljö. Den första heter En osynlig  och i den är året 1928 (och 1953). En liten flicka – Ingrid hittas mördad på det övergivna djurgårdsvarvet och kommisarie John Stierna tar sig an fallet. Han går mycket grundligt tillväga och blir allt mer frustrerad över att mördaren gäckar honom. Hemma i lägenheten har han sin fru Karolina och äktenskapet knakar allt mer i fogarna när Stierna blir som uppslukad av fallet. Flickan, som setts sista gången vid liv i Vasaparken, var en alldeles vanlig liten skolflicka och Stierna lovar flickans mor att hitta förövaren. Parallellt med utredningen så får läsaren följa mördarens tankar. 1953 är preskriptionstiden för mordet snart ute och Stierna har pensionerat sig och lever i kappsäck. Fösta anhalt är Visby och i sin packning har han tagit med alla akter kring fallet Ingrid. När en kriminalreporter dyker upp och frågar om fallet så berättar Stierna sin version av det som hände. Och så vävs de tre berättelserna samman till en spännande och trovärdig berättelse.

Särskilt miljöbeskrivningarna av Stockholm under 20-talet tycker jag mycket om. Det märks att Ljunghill har studerat tiden och polisarbetet då ingående. Han bemödar sig om att få detaljerna rätt och kanske, kanske kan man invända att det blir lite väl långsamt emellanåt. Nu läste jag just Adler-Olsen innan och det är en en helt annan sorts deckare så hoppet mellan böckerna blev först lite väl stort. Är man sugen på en historisk deckare i Stockholmsmiljö och är intresserad av krimnalpolisarbete i en annan tid så tycker jag absolut att man skall läsa Pontus Ljunghill. Det är gediget och välskrivet och spännande på ett lite omständigt vis.