Jag och en vän på Tor Britannica 1981, på väg mot Brighton.

Jag reste första gången till England 1981 och sedan har jag återvänt. På semester, som au-pair och för att studera. Jag har läst på engelska sedan tidigt åttiotal och mina två terminer på engelska institutionen i slutet på samma årtionde var mitt första möte med universitetsvärlden. Att jag där läste mest littvet var ingen slump, och översiktskurser följdes av specialkurser i Samväldeslitteratur

Erkänner att den här boken av Anny Romand som delvis utspelar sig 1915-1917 var tänkt att läsas för Kulturkollos temavecka ”Året var 1917” men så hann jag inte riktigt ta mig an den ordentligt. Tur var väl det för Min mormor från Armenien  är en fantastisk liten pärla som skall läsas lugnt och omsorgsfullt. Roman har utgått från sin mormors dagbok, familjefoton och de minnen som hennes mormor berättat för Anny och mixen blir en gripande berättelse om en desperat och handlingskraftig ung kvinna på flykt. Det osmanska riket ville under det första världskriget göra

Jag minns precis känslan när jag steg in i den stora salen på moderna och möttes av den magnifika utställningen av Hilma af Klints målningar. Det var 2013 och man kan fortfarande botanisera i utställningens hemsida – gör det och läs sedan Anna Laestadius Larssons fantastiskt spännande roman Hilma – En roman om gåtan Hilma af Klint.

Det är sekelskifte i Stockholm och det är en tid där “världen skulle utforskas, sådan var tidsandan. Inga frågor fick längre sakna svar, alla områden skulle av människan kolonialiseras.”

Bokbubblarna har haft sommaravslutning på lokal och det ar en förträffligt fin försommarkväll med god mat och dryck och väldigt mycket ljud runt omkring. Så pratandes gick sådär, vi hade helt enkelt svårt att höra varandra runt det långa bordet. Vi kunde sätta betyget 3.6 och konstatera att de flesta tyckte om boken, någon (ingen nämnd vid namn här …) tyckte inte om den alls. Så är det i en bokklubb, man tycker olika. Vi som gillade den tyckte om att den på sina få sidor ändå kunde förmedla så mycket handling, pusslet med de korta kapitlen gjorde att man fick försöka lägga ihop Lucy Bartons berättelse

I går besökte en av mina författarfavoriter Nina Bouraoui Stockholm. Jag kunde inte åka för att lyssna på hennes samtal med Ingrid Elam men som tur är så finns där nu en korre placerad i huvudstaden. Kulturintresserad sådan. J är inte särdeles pigg på att bli publicerad här på bloggen men hennes anteckningar är grymt intressanta så jag har (motvilligt) fått lov att lägga upp dem här.

Rapport från ett författarsamtal:

Tolk: Maria Bodner Gröön
Kulturhuset Stadsteatern 2017-06-13