Det är något speciellt med engelska semesterorter där solen inte skiner. Doften av fukt och klorin är tryckande under låga grå himlar. Överallt sprider de gröna algerna ur sig och den pittoreska stenstaden med sina smala gränder känns vemodigt bedagad. Inhemska semesterfirare envisas med tunna linnen och flip flops och bara tyskarna och nordborna har regnkläder. Nordvästlig stark vind och regn färgar de unga flickornas ben blå och surfarna i sina våtdräkter njuter av fantastiska vågor nedanför de dramatiska klipporna. Stränderna ligger öde med löfte om härliga dagar när solen lyser. Då när glasskioskerna är öppna och parasollerna framme, sanden är så het att man inte kan gå på den. Jag packade två baddräkter och solhatt men inga regnbyxor. Optimistiskt.
Vansinnigt vackert i sitt vemod. Men hade önskat sig åtminstone en solig dag.
Ja, såg solnedgång i måndags. Det var alles. Tråkigt att det var såpass kallt också.